Fritidsbåtarnas historia

Fram till mitten av 60- talet var inte fritidsbåtar någon stor artikel för Lidwalls. Marknaden var inte heller särskilt stor. Man hade haft ett par LISA, en representations och nöjesbåt i olika upplagor genom åren. På den första finns det bara familjebilder, men vad vi fått fram är följande:

LISA I tillv. nr 38, klar 10/7 1948, en BP 10 med måtten 6,5 x 1,9 utrustad med en Penta C2. Såldes sedan till Dynäs –Väja AB
Vi vet dock något mer om Lisa II tillv. 270 klar i september -55. Mått 7 x 2,2 m med 2 st. Penta BB50. Hon förlängdes och såldes 25 februari 1960 till GAC f.v.b Persiska viken. Båten gick sedermera ett sorgligt öde tillmötes, som vrak i en polisarrest…

Helt säkert är att LISA III, gemenligan kallad Trälisa var ett inbyte, hon var klinkbyggd i trä!
LISA var en fyndig akronym för LIdwall & Söner Ab. Sigvard hävdade dock alltid att det betydde ”lisa för själen! Den som sedan köpte båten pillade bort ”A” och kallade henne för LIS. Detta sagt som ett rent konstaterande då redaktionen inte har någon som helt åsikt om träbåtar. Köpare kan ha varit bankdirektör Olle Grundel, som i sådant fall gjorde bättring och senare köpte DFF’s Neptun. Sedermera omdöpt till OGE efter grundarens initialer. Även här avstår red. från omdömen.

Lisa IV tillv nr 516 Lidwall & Söner AB byggde denna båt för eget bruk, eller lager som det står på tillverkningskortet. I leveranslistan står hon som LISA IV. LISA IV var en högsjöbåt av den mer rejäla typen. Snart fann hon en köpare i Kungliga Domänstyrelsen.

1963 byggdes en "Sportbåt" med aquamaticdrev, sannolikt kom inspirationen från de provbåtar Lidwalls byggt åt Volvo Penta i Göteborg för utveckling av dreven. Skrovet var också lika som på Testbåten nr 537. Den båten tjänstgjorde ett par somrar som LISA V tillv nr 521. Hon lät, enligt mindre glada Tibblebor på älvstranden mitt emot Övermo, "som ett flygplan på låg höjd" och loggade 21 knop!!
I LISA-flottan ersattes hon av en beskedlig högsjöbåt av den typ som senare serietillverkades något modifierad som Ferrina 28. Det var Nr 593 ”Diesel-Lisa” som blev LISA VI. Den båten hade en liten mittmonterad diesel, tillbaks till 8 knop! Ett kärt minne är när den ena halvan av redaktionen som 10-åring på allvar fick lära sig att köra båt. Att backa ut den lilla viken av älven där hon låg krävde mycket trixande med ratt och backslag. Lektion 2 var att korsa timmerläns.
Marknaden för fritidsbåtar i Sverige började få ett rejält uppsving, och Lidwalls ville vara med. 1967 - 68 satte Gösta igång att konstruera en fritidsbåt för serietillverkning, Ferrina 90, som båttypen kom att kallas var halvplanande och ritad för Aquamaticdrev. Den lösningen gjorde båten lättmanövrerad och att man slapp få motorn i vägen mitt i sittbrunnen, man kunde också lätt installera både större maskiner och dubbelbestyckning.

Parallellt med detta utvecklingsarbete ritade Sigvard på en båt av högsjötyp. Red. drar sig till minnes att det på skissen stod arbetsnamnet ”Disjunda", mycket kryptiskt som så ofta med farbror Sigge. Men det betydde alltså ”Den sjunde Lisa”. Det arbetet utmynnade i tillvnr 614, den första spantlösa. Den blev till en annan storsäljare Ferrina 28 som gjordes i 20 ex. Ett bra exempel är Nr 632 och givetvis reds egen Nr. 755 som var den sista renodlade Högsjöbåten som byggdes. (Nr 799 har alltid varit fritidsbåt men byggd som arbetsbåt) Namnet Ferrina hittade Gösta i en fågelbok; Brunand (Aythya ferina). Dessutom kopplar namnet till ferrum, latin för järn.

Gösta lade ner mycket förarbete på konstruktionen, bl.a tog han in ett förslag från den kände båtkonstruktören Harry Becker. Av det förslaget blev inget, men Gösta blev inspirerad till någon detaljlösning i skrovet och skickade för säkerhets skull en väl tilltagen check till Becker för att slippa framtida diskussioner.

Skrovprofilen från midskepps var utdragen till två fasta trimplan i aktern. Konstruktionen hade en del stolta arv från arbetsbåtarna, något som också en skribent uppmärksammade på en av de utställningar Ferrina sedan fanns med på; ”det märks att varvet sysslat med robusta arbetsbåtar.” Allt var mycket rejält och funktionellt, de kombinerade pollarna/lyftöglorna fanns där! Just rak akterspegel var en utgångspunkt för konstruktionen, Gösta tyckte att snipaktern har slöseri med utrymme och stuvutrymmena var mycket generösa, i familjens båt låg alltid en hopfällbar cykel och en stor fiskeutter i aktern bredvid motorn. En annan devis var att ”snygga båtar kan vem som helst rita, konsten är att få det att fungera i praktiken". En princip som han också lyckades genomföra var full ståhöjd i ruffen.

Det halvplanade skrovet och de nya starkare marinmotorerna som fanns till Volvo Pentas Aquamaticdrev gav helt nya resurser. Den högsta loggade farten vi känner till är tillvnr 641 som lär ha gjort 22 knop med en 225 hkr Chrysler V8.

Första Ferrina (tillv. 627) som sjösattes april –68 hade en Volvo Penta MD 29 på 92 hkr, ett Aquamatic 200-drev och var oinredd under första sommaren. Mats Lidwall åkte, inte helt fullvuxen, vattenskidor efter båten utan problem, alltså måste hon ha gjort runt 15 knop. Däremot inbjöd de rejäla svallvågorna inte till några mer avancerade svängar! Gösta var mycket stolt över att båten som lämnat hans ritstift fungerade som planerat i verkligheten! Båten ställdes ut i Rättviks Folkpark på industriutställningen W68. Henning Knutz har berättat at det var den som fick honom intresserad av att ta över företaget.
Följande vinter inreddes båten, okänt hur men det kan inte ha rört sig om familjebåtsinredningen, och levererades till en konsul Lundberg i Stockholm som var kopplad till GAC den 22/5 1969. Båten hamnade sedan i Dubai med ytterligare några skydd för hårda tag med kajkanter..

Den andra Ferrinan (tillv. 631) hade akterruff och levererades i feb 1969 till Rickardssons i Sjötorp där hon inreddes och utrustades. Köpare var Ove Nyman och Mark Trumm i Sundbyberg. Den tredje Ferrinan (tillv. 636) Levererades som tomt skrov till en herr Dufvenberg i Stockholm. Vikten på skrovet var c:a 2000 kg.

Den fjärde Ferrinan blev en ny LISA, nummer 637, med en Volvo Penta MD 29 på 92 hkr denna gång med det nya 250-drevet. Hon hade fyra kojer, pentry och toalett/tvättrum. Vikt 3000 kg. Vid sjösättningen till midsommar1969 tillhörde LISA, tillsammans med rörmokare Anderssons Tunakryssare (f.ö. med överbyggnad från Lidwalls) de största båtarna vid Leksands Båtklubb.

De nya fina bryggorna härbärgerade mest mindre kabinbåtar typ Runnö. LISA passade dåligt mellan Y-bommarna, dessutom var det svårt att lägga till tvärs älvströmmen. Hon låg på kortändan av bryggan ett par år och fick sen en egen liten brygga vid Birger Liss smedja. Idag skulle LISA inte kvala in på Topp-10 i storlek i Leksands Båtklubb! Ferrina 90 följdes av modellen Ferrina 100, omritad av Sigvard, dessa blev bl.a. persontransportbåtarna Plaskus (639) och Nässlan (758). Ferrina 100 hade konventionell motorinstallation med rak axel och roder. Ferrina 90 blev också en salongsbåt med mer året-runt inriktning. Några av de senare byggda heter Ferrina 93 och har skrovet breddat till 3,0 m.

Av tillverkningsnumren kan man utläsa att satsningen på Ferrina var ett lyckokast. Av de 10 båtarna med tillverknings nummer 627 – 637 (635 saknas) var 4 st Ferrinor, dvs. 40% av båttillverkningen. Kvoten 40% steg till och med något till 42% från första Ferrinan till dess att tillverkningen upphörde. (Sjödumprar oräknade) Marknaden för arbetsbåtar vek, men fritidsbåtsmarknaden blommade!

Ett 30-tal Ferrina 90 och 100 byggdes under första hälften av 70-talet.

De nya ägarna Henning Knutz och Gunnar Park kontaktade fritidsbåtlegenden Halvor Rosenbaum som tog fram en ny ”årsmodell”, Ferrina 31 (9,4 x 3,1 m) och en längre Ferrina 34 ( 10,3 x 3,1) Originalskissen lidwallifierades dock en del, de skarpa hörnen på rutorna övergavs till förmån för rundade, några skjutfönster vid styrplatsen blev det inte heller. Man övergav Aquamaticlösningen och byggde med mittmotor, rak axel och roder vilket öppnade för fler och billigare motoralternativ samt underlättade inredningen av den allt populärare akterruffen. Av dessa byggdes ett 25-tal.
Parallellt med Ferrina byggdes också Högsjöbåtar i hel- och halvfabrikat, robusta deplacementbåtar för fritidsbruk. Dessa utvecklades under 70 –talet och fick namnet Ferrina 85 (28 i något fall). Den byggdes i 17 exemplar. Fram till 2013 fanns endast högsjöbåt i Siljan, under 2014 -2016 tillkom ytterligare fyra!

Red. känner till Ferrinor med allt från 97 hkr Bedford till Volvo TAMD 70 på 250 hkr. En ”Grand Banks-inspirerad” Ferrose 32 (9,9 x 3,4 m, vikt 7 ton) togs också fram som hade premiär i Övermo i september 1974 inför världspressen (Mora Tidning). Idén var fortfarande att tillverka på beställning och färdigställa efter varje kunds önskemål. Därför kan Ferrina 31 variera mycket i utseendet, från egendesignade träöverbyggnader till nyckelfärdiga varvsbyggen. Titta på nr 785 Shazmin, visst blev Ferrina 31 också en tidlöst vacker båt!

Ferrina 31 tillverkades i 14 exemplar, Ferrina 34 i 4 ex, Ferrose i 3.

 

I ruffen på Sveriges snabbaste Ferrina nr 641 har hela tiden funnits ett tummat ex. av skriften Vår Båt 72 med ett reportage från Lidwalls och Leksand. Vi mottog tacksamt en en pdf frånThomas Widlund som givetvis vill publicera!
Det var på den tiden det fanns en massa händiga människor i Svedala som gärna omsatte sina yrkeskunskaper på fritiden och av halvfabrikat byggde fina fritidsbåtar. Det tillhör förmodligen en svunnen tid för på båtmässan 2017 kunde red. inte upptäcka ett enda halvfabrikat. Stor tack Thomas!


 

 

tillbaka