Dalälvarnas Flottningsförening, DFF:s huvudsakliga uppgift var att under åren 1880 tom 1970 bedriva timmerflottning på Dalälven med biflöden. När flottledssystemen var som längst på 1950 talet bestod det av mer än 320 mil flottleder. På många biflöden och därmed sammanhängande sjöar skulle flottgodset transporteras innan det nådde huvudfåran Dalälven. Detta var delvis orsaken till att föreningen satsade och utvecklade de små motorvarpbåtarna.  

På större sjöar och vattendrag hade DFF ända sedan bildandet utvecklat flottnigen med hjälp av ångdrivna varpbåtar. Dessa båtar är väl dokumenterade i olika skrifter.  Men att använda ångdrivna båtar för liknande uppgifter på mindre vattendrag och längs grunda älvsträckor var varken praktiskt eller ekonomiskt möjligt

 I och med att tändkulemotorn blev driftsäker  började föreningen experimentera med möjligheten att varpa timmer med små tändkulemotordrivna plåtbåtar. Dessa båtar har fram till nu varit tämligen odokumenterade. Detta är ett försök att dokumentera DFF små motorvarpbåtar historia i bild och ord. Båtarna sågs av flottarna som ett arbetsredskap och inte som vi kanske idag som ser dem, som veteranbåtar med intressanta motorer och spännande historia.

 

Övermo varv våren 1969.  Små motor varpbåtar i väntan på näst sista flottnings säsongen  Från  väster ses
Untra, redan då privat ägd, Pål, Draggen, Torsång II, Tor, Per, Balder, Pelle  och troligen Linghed. Foto red

Dessa båtar flyttades ofta mellan olika vattendrag. Två fasta punkter för underhåll av båtarna  var Övermo varv, Leksand i norr och Gysinge i Dalälvens södra del. Övermo Varv var DFF.s huvudverkstad och här byggdes och reparerades ångvarpbåtarna som gick på Siljan. Det fanns stor kunskap om båtbyggeri och plåtslageri bland de anställda på varvet. Det var därför inte konstigt att föreningen redan i början av 1930-talet började bygga små nitade motorvarpbåtar. Enligt verkmästare Bertil Persson som jag träffade på varvet 1973 i samband med att jag köpte varpbåten Linghed, var hon byggd i Stockholm på 20 –talet och blev en prototyp för de små varpbåtarna som senare kom att byggas av DFF. Det var troligt Erik Lidwall som låg bakom detta utvecklingsarbete. Han var anställd i olika befattningar på varvet från till 1945 då han gick i pension och startade det välkända företaget Lidwall & Söner AB.

De första båtarna som byggdes var nitade, rundbottnade skrov om ca 8 meters längd. Omkring 1940 började man bygga en ny typ av varpbåt som sannolikt utvecklades av Erik Lidwall som då var verkmästaren på varvet. Det var en flatbottnad, kantig, helsvetsad båttyp som benämndes typ B avsedd för mindre vattendrag. Ursprungligen driven av en 10 hkr Sefflemotor. När varvet tillägnat sig elsvetsningstekniken började man även bygga ytterligare en variant av de första  nitade 8-metersbåtarna. Denna typ kallades av flottningsföreningen typ D, nu  i svetsat utförande och något större än ursprungsmodellen med högre fribord för mer öppna vatten. Dessa båtar hade ursprungligen 15 hkr Sefflemotorer.

2 st båtar av typen A ( de yttersta i raden ) och och i mitten 4 st av typen B på Övermo varv 1972 04 30. Från vänster ses Pia, Sixten och Svea. Resten är okända. Foto red

I mitten av 50-talet byggde varvet en mycket liten motorvarpbåt  benämnd typ  A. Kanske var dessa båtar Sveriges minsta flytande arbetsplatser. De var V-bottnade och försedda med 8 hkr Sefflemotorer och spel. Slutligen fanns en uppsamlingsklass benämnd typ C av företrädesvis rundbottnade båtar, 6 – 7 meter långa.

Gemensamt för dessa fyra båttyper var att de hade varpspel som drevs med en koppling från propelleraxel. Den var framtagen av Seffle motorverkstad "i samarbete med ledande svenska flottningsföreningar" som det stod i reklambladet. Motorerna var helt fristående mitt i båtarna utan någon som helst ljudisolering. Längsgående träbänkar var den enda bekvämligheten och det fanns i allmänhet ingen möjlighet att värma medhavd matsäck.

Typerna C och D hade vanligtvis korrugerade plåttak som visserligen stängde ute regnet men som i gengälld ökade bullret i båten genom att fungera som resonanslåda. Vissa båtar med tak hade nedrullbara markiser i canvastyg. Några av båtarna av typ D påbyggdes på slutet med hytter i plåt t.ex. Idre, Holger och Toftan.  Det finns varianter av alla båttyperna. Mest lika varandra är de 9 st båtarna av typ A. Av typ B finns två varianter med olika längd men också en ytterligare variant  med väldig låga fribord t.ex. Laura. I gruppen Typ D finns två huvudgrupper men också flera helt individuella båtar med oklart ursprung. Gruppen C är inte någon enhetlig typ alls utan mer en båtstorlek mella typ B och typ D.

Pia, Laura, okänd typ A och Falken under bogsering över Siljan  av ångf Erik  på 1950-talet foto från Tony Nordesjös samling

Båtlistorna bygger på en förteckning över DFF:s  mindre motorvarpbåtar upprättad 1970. Listan gjordes tanke på den då förestående försäljningen av båtarna. Jag har kompletterat den listan med båtar sålda före 1970. Denna hemsida är ett försök att dels beskriva DFF:s mindre varpbåtar, dels försöka följa båtarnas öden efter försäljningen vilket är mycket svårt.  Redan efter några olika ägare är den senaste osäker på vad båten hette för kanske mer än 20 år sedan. En del av identifieringarna på lista är därför gjorda med hjälp av motorns tillverkningsår som redovisas på  DFF:s lista. Det kan vara en osäker metod. Hemsidan gör därför ej anspråk på att vara exakt. De små motorvarpbåtarna som köptes av olika företag är extra svåra att hitta. De användes en kort tid för hantering av timmer och massaved vid sågverk och pappersbruk. Idag är de bortglömda av de som arbetar på dessa företag. Men genom företagen har jag ibland fått kontakt med minnesgoda pensionärer, som har lämnat avgörande tips för vidare forskning.

En mycket god källa har varit de kopior på kvitton från försäljningen av de små varpbåtarna som finns i Storas arkiv i Falun. Här finns namn och adress på både företag och privatpersoner som köpte båtarna. Dessvärre saknas uppgifter om vart flera av motorvarpbåtarna såldes. En del båtar har erbjudits medarbetare till flottningsföreningen och här saknas kvittenser  som säkert upprättades men ej ingår i det arkiverade materialet. Även om rörligheten inte är så särskilt stor i vårt land så hinner människor flytta och företag läggas ned  under de 40 år som förflutit sedan den sista båten såldes från Dalälvarnas Flottningsförening. Jag har haft god hjälp av Släktforskarförbundets CD Sveriges befolkning 1970 och 1980. Trots detta har jag misslyckats att återfinna en hel del båtar beroende på att jag ej hittat någon ansvarig för de företag som köpte båtarna.

Det jag nu redovisar är resultatet av många  års amatörmässig efterforskning, massor av telefonsamtal och en hel del resor. Jag har fått mycket god hjälp både av tidigare och nuvarande ägare av dessa båtar. Arbetet fortgår och då och då inkommer både tips och bilder som gör att arbetet långsamt går framåt. I mars 2008 upphittades Anders i trakten av Enviken och under 2013 kunde jag återfinna Anton av en ren slump. Kunskap om att Anders var  i regionen fanns , men det är inte samma sak som, att kunna identifiera båten genom hela ägarkedjan, från DFF till idag.

En del av båtarna, de av typ B, är till förvillande  lika och här är det viktigt att ha hela ägarkedjan för att kunna göra en riktig identifiering av båten.  Många av båtarna är på något sätt ombyggda, har nya motorer osv. och de flesta har inte kvar sitt originalnamn. Medan andra båtar är  helt oförändrade från den tiden de gick i flottningen. Efter denna introduktion kommer nu sju tabeller med båtarna efter typ och de med blått namn är klickbara. Totalt ägde DFF ca  125 st båtar av olika slag

Sedan COMHEM tröttnat på att tillhandahålla hemsidor för sina kunder och 2018 lagt ned den sida jag haft hos dem sedan 1999 - W.A. Winter & Söner HB  - kompleterar jag listorna med alla av mig kända DFF s båtar. Detta kommer att ta sin tid men borde vara färdigt under hösten 2020. I maj 2020 är alla av mig kända små motorvarpbåtarna typ A, B, C och D - 82 st båtar - dokumenterade. Vidare har de båtar, nybyggen eller reparenter som har ett tillverknings nummer hos Lidwall & söner AB samt båtnamn markerade med BLÅ text i tabellerna nedan en egen sida. Troligen är detta den mest kompletta båtförteckning som finns att tillgå över en svensk flottningsförenings båt och fartygsinnehav. Mycket nöje tillönskas läsarna !!

Synpunkter och mer infornation mottages tacksamt

Stockholm maj 2020
Anders Winter

 

Öppna motorvarpbåtar typ A. längd 4,5 m. bredd 1,7 m.   9 båtar

Öppna motorvarpbåtar typ B. längd 6,5 - 7,2 m. bredd 2,2 m.  29 st båtar

Öppna motorvarpbåtar typ C. längd 7-8 m bredd 1,7 - 2,2m    9 st Båtar

Öppna takförsedda motorvarpbåtar typ D. längd 7,5 - 8,5 m. bredd 2,0 - 2,3 m.   35 st Båtar

Äldre motor / ångdrivna Varpbåtar 17 st

"Moderna" motordrivna större bogserbåtar    10 st båtar

Större Ångvarpbåtar   15st båtar

Tillbaks